onsdag 17 november 2010

Känslor av vatten


Hon stod i hissen. Hjärtat hoppade som om det tillhörde en elefant. Det bultade i hela kroppen och det skapade en näst intill overklig känsla av att hon kände hela sin kropp, blodet som pulserade ut i alla kroppsdelar och kärl gjorde att hon kände hela sin kropp inifrån. Suset som plusen skapade var öronbedövande och hon undrade om Johansson kunde höra det. Men Johanson visade inga tecken på att höra vare sig hennes puls eller känna sin egen dunka. Han stod lugnt och tittade rakt fram.
Hon beundrade honom. Han gav ett rakt igenom genomlugnt intryck. Det var som om hans kropp var frånkopplad han hjärta och hjärna. Hans känslor och tankar kunde aldrig fysiskt registreras i hans ansikte eller på hans kropp. Det var som om hans fysiska jag var helt avskiljt från hans mentala och känslomässiga jag. Han var hennes raka motsats. Hon själv bar känslorna mer eller mindre på utsidan. Hon hade väldigt nära till sina känslor och de kom alltid till fysiska uttryck. En lätt oro sänkte ögonbrynen och en svag känsla av sorgsenhet släckte glöden i ögonen.  På samma vis skapade en liten upprymdhet tydliga skrattrynkor runt ögonen och lusten strålade i hennes intensiva ögon. Tårarna trillade nästan dagligen ner för hennes kinder. Trots att hon ytterst sällan var ledsen. Det var både glädje och rädsla och medkänsla som fick hennes tårar att trilla. Hennes sambo sa att hennes känslor var gjorda av vatten. Att de flödade runt inne i henne och närhelst det kom en våg av känslor läckte de ut i ögonvrån. Hon gillade den liknelsen. Och hon älskade att han inte var rädd för hennes tårar.
Nu stod hon där i hissen med Johansson och kände hjärtat bulta. Tårarna höll sig än så länge borta, men hon kunde svära på sin högra hand att de skulle trilla nå snart detta uppdrag var avslutat. Så fort de gjort tillslaget och gripit den unga misstänkta, skulle tårarna trilla. Och Johansson skulle titta på henne och le. För efter 20 år i tjänst ihop var inte heller han rädd för hennes tårar.


(skrivpuff.se utmaning 17 november- tillslag)

4 kommentarer:

  1. Vilka mänskliga poliser man får läsa om i dag överallt :). En jättefin text.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker mycket om bilden av hennes känslor som vatten.

    SvaraRadera
  3. Gillar paradoxen att känslan av att känna hela kroppen är overklig.

    SvaraRadera
  4. Fin text, tyckte också mkt om bilden med känslorna som vatten.

    SvaraRadera