fredag 19 november 2010

Lava


Inte nog med att hennes känslor var som vatten, hennes hud var som ett bubblande lavafält.

Innanför det skyddande höljet flöt varma heta strömmar av känslor. När de nådde en viss temperatur puttrade det intensivt, huden sprack upp i små  blåsor och känslorna pös ut. I mikroskopiska doser lättade kroppen på trycket och såg till att hålla den delikata balansen.

För den uppmärksamme var det enkelt att se att det nyligen varit ett utbrott. Överallt på kroppen fanns röda irriterade och blossande nariga kratrar. Intorkade små hål som vittnade om utbrottet. Vittnade om att kroppen låtit lavan stiga upp till ytan, bränna hål och flyta ut. Att hon fått vila, att hon besparats stressen och oron. Att hon gått vidare, med känslorna utan på kroppen.

Den psykiska oron hade bytts mot fysisk klåda. En klåda som kunde lindras med salvor och oljor. 


(skrivpuff.se utmaning 19 november- utslag)

4 kommentarer:

  1. Målande beskriven känsla. Bra, man känner den.

    SvaraRadera
  2. Jag ser texten som en färgsprakande tavla

    SvaraRadera
  3. Jag gillar liknelserna i din text. Du skriver väldigt målande....

    SvaraRadera
  4. Schysst. Tänk om det kunde funka så.

    SvaraRadera