Mot fönsterrutan studsade små förvirrade droppar som inte visste om de skulle likna snö eller regn. Alla fåglar hade för länge sedan gått och lagt sig och på busken utan för fönstret fanns endast ett par enstaka röda bär kvar. Hösten drog sina sista andetag och skulle snart byta namn till vinter.
Där han satt kunde han se stora delar av sitt hem och i flera år hade han väntat på detta ögonblick. Så många nätters drömmar var färgade av längtan efter denna dag. Färgade av längtan till denna känsla. Han hade föreställt sig det flera hundra gånger. Men hans föreställningar var ingenting i jämförelse med det han kände nu. Hela han kändes levande och livet kanaliserades ut genom hans hud, vidare till det lilla livet som låg tryggt och sov i hans famn.
(skrivpuff.se utmaning 20 november- famn)
Bebislängtan?
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaNybliven förälder. Känner igen känslan av att bara kunna sitta i evigheter med det lilla nya livet, titta och beundra, njuta av nuet. Bra beskrivningar i texten. Jag älskar dina små förvirrade droppar.
SvaraRaderaFint
SvaraRaderaPoetisk text-finstämt innehåll. Bra.
SvaraRaderaKänner så väl igen den där känslan av att nå slutet på en längtan efter något, och ändå inte riktigt fatta att man är där.
SvaraRaderaBeskriver skimret i den nya världen väldigt bra.
SvaraRaderaKort och koncist.
SvaraRaderaMan hamnar snabbt i samma känsloläge.